Metoden är tänkt som en sorts styrd brainstorming-metod som hjälper en att förstå vilka intressenter som finns runtom en ergonomisk frågeställning, framför allt i projekt som syftar till en arbetsplatsförändring.

Analysen är lämplig att upprepa flera gånger, men i tidiga projektskeden är den extra lämplig som stöd för att avgöra vilka intressenter som har mest inflytande på den tänkta designförändringen. I förlängningen blir det uppenbart vilka som är lämpliga att intervjua för datainsamling.

Metoden är utformad i sju steg. I varje så ställs frågor som handlar om hur olika människor förhåller sig till "problemet" som skall lösas, alltså designförändringen.

Outputen blir en lista på möjliga aktörer och informationskanaler som lämpligen bör involveras för att förändringen skall kunna genomföras med så liten risk som möjligt för motstånd i organisationen.

Eftersom metoden är till för att stödja analytiskt tänkande i specifika kontext så blir resultatet inte alltid likadant i alla projekt, men "brainstormingen" som den underlättar gör ofta att man snabbt inser vilka kunskapsluckor som specifika aktörer skulle kunna fylla.